Dag 346
Ja, jag har alltså med den här kvällen bara tre torsdagskvällar kvar som au pair. Och jag älskar fortfarande torsdagskvällar, jättemycket.
Barnen är goare än någonsin nu på slutet. Vi är liksom så tajta nu och skrattar tillsammans hela tiden. Det kommer vara smärtsamt att lämna dom och allt som har med dom att göra. Jag kommer sakna våra allsånger i bilen på väg till simningen på måndagar och torsdagar, Luc är alltid DJ och väljer samma låtar om och om igen, men det gör ju inget för vi har så kul. På måndag flyger dom till Chicago för att fira jul och jag kommer missa en hel vecka med familjen, vilket betyder att jag bara har 6 arbetsdagar kvar innan det är dags att lämna allt det här.
Tid, man tror man har så mycket tid.
Nu ska jag lägga mig i sängen och prata med Matilda i några timmar. Amanda släppte nyss av mig efter ett Starbucksbesök med mycket skratt och knasigheter, jag tycker om min italienska vän väldigt mycket. JAG ÄR SÅ KÄNSLOSAM JUST NU.
Nu ska jag lägga mig i sängen och prata med Matilda i några timmar. Amanda släppte nyss av mig efter ett Starbucksbesök med mycket skratt och knasigheter, jag tycker om min italienska vän väldigt mycket. JAG ÄR SÅ KÄNSLOSAM JUST NU.
Bilder ur mitt liv. Allt är ätbart.
