Det är inte lätt
Söndagsmorgon. Det var upp och hoppa tidigt eftersom vi köpt biljetter till Christmas Spectacular, så 09:00am skulle vi sitta redo inne på Radio City Music hall. Jag var där redan 08:15, skulle möta Matilda och Roosa där 08:30. Men dom missade färjan och allt möjligt, så dom kom inte förrän strax innan nio, hehe, men vi såg musikalen och den var fantastisk. Jag börjar känna julen inom mig, åh vad jag älskar jul. Och New York City är ju en julsaga i sig.
Mitt i denna julsaga går vi runt och ler och skrattar åt varandras dumheter, jag, Matilda och Roosa. Man känner hur hjärtat brister vid tanken på hemfärd, man är inte klar, man blir aldrig klar. Och det är alltså staden och människorna jag pratar om, jobbet känns som något jag behöver lämna, men allt det andra.. Hur kan man bara ha tre helger kvar innan resemånaden? Jag och Matilda tittar på varandra med tårar i ögonen eftersom vi båda vet vad vi snart lämnar.
Men trots deppiga hemfärdstankar så avslutades söndagen som så många andra söndagar, med middag och kramar. Hubert joinade oss även denna söndagsmiddag och man får ju skratta när en fransman kommer med en Baguette i väskan.
Mitt i denna julsaga går vi runt och ler och skrattar åt varandras dumheter, jag, Matilda och Roosa. Man känner hur hjärtat brister vid tanken på hemfärd, man är inte klar, man blir aldrig klar. Och det är alltså staden och människorna jag pratar om, jobbet känns som något jag behöver lämna, men allt det andra.. Hur kan man bara ha tre helger kvar innan resemånaden? Jag och Matilda tittar på varandra med tårar i ögonen eftersom vi båda vet vad vi snart lämnar.
Men trots deppiga hemfärdstankar så avslutades söndagen som så många andra söndagar, med middag och kramar. Hubert joinade oss även denna söndagsmiddag och man får ju skratta när en fransman kommer med en Baguette i väskan.
